Ni som läser romanen Mördarens apa får diskutera här.
När man skriver en kommentar här i bloggen är det bra att ta fasta på något som har hänt - märkligt eller intressant - och reflektera över det. Vilka tankar väcker textavsnittet? Granska personerna eller karaktärerna, miljön, stämningen, berättarstilen och språket. Kommentera varandras inlägg och ställ frågor till varandra så får vi en diskussion igång.
Hej!
SvaraRaderaJag har läst en fjärdedel av boken, till s. 154.
Först var jag lite skeptisk, på pärmbilden är en apa med en suspekt huvudbonad avbildad och boken började med att en gorilla i arbetarkläder sitter vid en skrivmaskin och skriver. Innehållet överträffade ändå mina låga förväntningar.
Jag tycker att boken verkar helt okej, men den är inte bra och den är inte den typ av böcker jag vanligtvis läser. Det var lite text och läsandet gick snabbt. Boken är inte så tråkig att det skulle krävas en stor kraftansträngning för att vända sida, den är underhållande.
Boken är nog menad för barn i lågstadieåldern.
Jag tror att berättelsen utspelar sig i början av 1900-talet kanske, vad tror ni?
//Marielle
Jag tycker att boken hittils har varit rolig. Jag tycker att det är intressant att höra en berättelse ur en apas perspektiv. Boken har också lite humor vilket är roligt. Jag undrar hur det kommer att gå för kapten Koskela i finkan? Jag hoppas att boken håller uppe samma stämning också i fortsättningen.
SvaraRaderaAnton 9D
Hej!
SvaraRaderaMin åsikt om den del jag nu läst av boken är att den är helt okej, inte en bok jag själv skulle ha valt att läsa men mycket bättre än vad jag trott att den skulle vara. Jag tycker även att bilderna i boken gör att boken blir mycket trevligare att läsa. Ett plus är även att boken är skriven från en apas perspektiv.
// Linn
Hej!
SvaraRaderaJag har läst boken till s.154, som säkert ni också. Boken är kanske inte riktigt den stilen som jag normalt läser och jag tycker att början var lite trög, då allt for mot *******, båten sjönk och Koskela hamnade i fängelset. Nu när jag har kommit vidare tycker jag ändå att boken verkar intressant och rolig att läsa. Som Linn sa är det ett plus att boken är skriven från en apas synvinkel, det är något nytt och inte det vanliga med människor, lite droger och mord ännu där på.
Boken är väldigt lättläst så det finns inte mycket som jag undrat över hittills om man inte räknar med det att apan på pärmen har en turban på sig, men jag det har säkert något att göra med vad som händer senare i boken.
Texten på baksidan av boken fick mig att bli intresserad av boken, men nu när jag läste den pånytt ser jag att det bara är lögner, som en tidningsartikkel som inte vet vad som påriktigt hände.
Jag tycker samma, Marielle, det finns ändå redan spårvagnar men tiden är ändå en bit från vår.
Jag undrar vad som ännu kommer att hända när jag kommer vidare i boken. Just nu har ju Sally Jones fastnat vid ett skede där dagrytmen upprepar sig själv och det känns som det snart borde hända något. Troligtvis far allt mot ***** igen, för det gillar författare att se till.
H. Eva
Hej!
SvaraRaderaDen första delen tycker jag tog mig med på ett äventyr. I början lärde vi oss känna karaktärerna, men plötsligt blev allt fel, och alla var sorgsna. Man vet att en bok är bra skriven då man själv känner de känslorna som karaktärerna kände, och det gjorde jag ibland. Det här tycker jag bara gjorde Sally Jones glada stunder bättre. Wegelius, författaren, beskrev sorg på ett bra, men oftast inte helt mänskligt sätt, för att han skriver om en apa. Det jag gillade mycket var att apan kanske inte alltid förstod exakt hur människorna skulle reagera, som när hon trodde att Chiefen skulle bli frikänd eller när hon trodde att Fidardo skulle slänga ut henne.
En annan detalj jag tyckte om var bilderna. Bilderna i början av boken berättade mycket om karaktärera före man ens läst boken, och bilderna i början av varje kapitel gjorde det lättare att se händelserna i huvudet. Det gav enligt mig en mycket bättre upplevelse än om man skulle ha läst utan dem.
Ana är en ängel. Det är synd att så dåliga saker som Jorge händer till t.o.m. de allra bästa människorna. Som tur var gav Fidardo ett jobb till Sally Jones, så fick de båda må lite bättre (med det här tänker jag att Ana inte behöver oroa sig så mycket, och apan mår bättre med).
Det jag vill poängtera är: Märkte ni, att i bakgrunden av Morros bild i början av boken, finns en affisch med ett instrument i bakgrunden. Samma instrument håller Fidardo i handen i sin bild. Menar det månne något?
Marielle, jag tycker själv boken var passande för min ålder, men jag är intresserad av tekniska saker som att göra instrument eller styra en båt. Jag undrar om barn i lågstadieåldern förstår alla ord som Wegelius använde om båten eller skrivmaskinen, när inte jag heller förstod dem alla.
Vilina
Jag har nu läst boken till s. 308.
SvaraRaderaJag tycker att boken fortsättningsvis är spännande. Det har varit roligt att läsa om Sally Jones äventyr hos Ana och Signor Fidardo. En av de bästa delarna var beskrivningen av Fabulous Forzinis reaktion då Signor Fidardo förolämpade hans pianodragspel.
Sedan början av Sally Jones resa till Cochin har jag hela tiden undrat hur hon har tänkt få med Alphonse Morro tillbaka (om han nu lever) när hon inte ens kan prata?
Jo, faktiskt Vilina. Nu när du säger det så är det ju faktiskt samma slags instrument på Morros och Signor Fidardos bilder. Det är väl en mandolin? Jag vet inte om det har någon speciell betydelse i boken, men det är en lustig detalj.
Anton 9D
Hej igen!
SvaraRaderaDet som Vilina nämnde i sin senaste kommentar fick mig faktiskt att titta tillbaka i boken och jag insåg att jag faktiskt inte hade märkt det och att det var samma instrument. Det skulle även vara spännande om det skulle komma fram något om det senare i boken.
Boken tycker jag att inte är menad för oss men, är någon bok egentligen menade för en viss åldersgrupp eller kön? Men det var bara det som kom till mina tankar då jag var på prao på ett daghem så hade dom Mördarens apa där alltså boken då. Men å andra sidan håller jag med Vilina eftersom jag inte heller förstår vissa ord i boken. Är det då menat för flickor och pojkar som är yngre än oss?
Hur tror ni Elisa Gomes dött och tror ni att händelserna i boken baserar sig på hennes död? Vill Morro ha hämnd? Eller? Den sidan i boken där Sally Jones besökte hennes grav fick mig att fundera på det.
//Linn
Del 2, hälften av boken.
SvaraRaderaJag håller med dig, Eva, om att Sally Jones fastnade i sina dagliga rutiner ett tag och precis som du förutspådde hände det faktiskt något, resan till Indien. Jag tycker ändå att det var bra att apan bodde hos Ana en tid, man lärde känna henne och hennes bakgrund bättre. Jag tycker att den här delen var bättre än det förra.
Jag tycker att det var en spännande vändpunkt att det antagligen var Geoff som sålde Sally Jones till polisen. Det var en finurlig idé av författaren att kamelen tappade en puckel, då fortsatte handlingen på ett naturligt men ändå helt oväntat sätt.
Några av er skrev att ni tyckte om bilderna. Jag tycker att jag kunde skapa min egen bild i huvudet själv, utan bilderna, så jag gav dem knappt en blick.
När jag såg Evas kommentar om baksidan läste jag baksidan igen. Den ger en annan, mörkare och lite djupare bild av stämningen än vad stämningen i själva boken egentligen är.
På baksidan står: “Morro bär på en hemlighet som mäktiga krafter vill skydda till varje pris”. Vad tror ni, var det vapenlasten som var hemligheten, eller kommer det ännu fram en ny hemlighet?
//Marielle
Hej!
SvaraRaderaJämfört med början av boken tycker jag att den här delen började väldigt dåligt. Jag måste verkligen tvinga mig att läsa boken när Sally Jones bodde hos Ana. Jag tyckte att det verkade mer som onödig text som inte har någon egentlig mening, så att apan sedan senare kunde sakna Ana och Fidardo mer, och också långsamt föra berättelsen vidare. Det var här jag tyckte att bokens barnslighet verkligen kom fram, med hur karaktärerna behandlade problemen de mötte och t.o.m. sitt vardagliga liv.
Jag tycker att Sally tänker väldigt långsamt, och inte kan behandla obehagliga situationer alls bra. Om något litet händer gör hon ingenting i flera dagar, vilket är konstigt. Det gör boken mycket barnsligare och bara orealistisk. Sally Jones är ju bara en apa, så kanske det är därför boken är som den är? Jag gillar det ändå inte, vilket skäl den än skulle ha.
Jag tycker också att hotet av O’Connor var dåligt skrivet, Det kändes inte alls skrämmande, och eftersom allting alltid reder ut sig i böcker som den här, var jag inte ens intresserad av händelserna. Man skulle ha kunnat skriva lite mer om det, tycker jag. Det där med Geoff tycker jag också var lite för överraskande, det var knappt inget som skulle ha visat på att Geoff skulle sälja bort apan.
Turbanen på pärmen tror jag syftar till det som kommer hända till näst. Kanske apan blir god vän med Maharadjan, eller så stjäl hon den? Jag hoppas verkligen Wegelius skriver nästa del bättre, jag vill inte läsa igenom en till Ana&Fidardo.
Vilina
Hej!
SvaraRaderaJag suckade när jag först började bläddra i boken. Det fanns flera sidor med tecknade bilder på karaktärer och jag kunde bara tänka hurdant jobb det skulle vara för mig att hålla reda på dem alla. Det visade sig att inte vara så svårt, bara lite bläddrande fram och tillbaka när det kommer nya karaktärer.
Själv är jag inte så insatt i båtar och hade tidvis krångligt att förstå alla meningar men hängde ändå med ganska bra. Därför tycker jag som Vilina; att barn i lågstadieåldern skulle ha lite svårt att hållas med. Jag får nog en barnslig känsla för att det finns ganska mycket bilder i boken. Men jag tycker att det bara är en bra sak med bilderna, jag upplever det precis som Vilina, att jag inte alls skulle kunna tänka mig händelserna lika tydligt om inte det fanns bilder i början av varje kapitel. Jag gillar stämningen också, Anton, och hoppas att den inte försvinner.
Jag hoppas att Chiefen kommer ut ur fängelset (som säkert en del av er andra också), för tänk om Ana och Chiefen skulle bli kära i varandra, tror ni det skulle kunna hända?
Jag skulle också säga att händelserna utspelar sig i början av 1900-talet.
Trevliga lässtunder!
Sonja
Hej!
SvaraRaderaEnligt min åsikt är den andra delen helt okej. Det var trevligt att Anas sång blev en succé och schysst att Sally Jones och Chiefen fick se varann. Jag tycker dessutom att det var ganska roligt med att Fabulous Forzini visade sig att inte vara bara en okunnande kändis utan satte tid på att bevisa sina kunskaper åt Fidardo.
Instrumentet som Signor Fidardo har i bilden i början av boken, och som finns på en affisch bakom Alfonso Morro, den finns på bokens pärm också, jag grubblar över samma sak som Anton, kan den ha en större betydelse senare i boken?
Jag har ingen aning om vad som skulle kunna hända till näst. Kanske blir Sally Jones vän med maharadjan eller kanske är han jätteelak.
Jag känner en stark irritation för karaktären Geoff Gerard fast han delvis representerar hurdana människor kan vara.
Trevliga lässtunder!
Sonja
¾ av boken, till s. 468
SvaraRaderaHej igen!
I varje del av boken verkar det hända något helt nytt. Första delen som vi läste handlade om Sally Jones vardag i Lissabon, andra delen handlade om båtfärden och tredje delen om lyxlivet hos maharadjan.
Maharadjan var en intressant figur vars avsaknad av empati var imponerande. Han var ganska rolig, som sparkade astrologer på löpande band, lät sina politiker spela shack mot en apa och var kapten för ett cricketlag. Något vett måste han ju ändå ha haft när han lovade Sally Jones att hon skulle få åka hem.
Jag tyckte att det var bra att Sally Jones inte rymde på egen hand, varken från maharadjans palats eller från båten. Skönt att hon fick ge sig av på ett fredligt sätt.
Det var synd att de inte lyckades få tag på Alphonse Morro, de var så nära. Jag tror ändå att problemet kring "mordet" kommer att lösa sig och att de kommer att hitta Morro i Lissabon.
Jag hoppas att man kommer att få reda på mer om Morro. Vad gjorde han i Cochin? Varför var han så rädd, är han jagad av någon?
//Marielle
Hej igen! Nu är tredje delen av boken läst och min åsikt har faktiskt ändrats angående vad jag tycker om boken. Den har blivit intressantare att läsa under de senaste kapitlen och jag tycker att författaren har skrivit boken väl och med en bra berättelse, fastän jag tyckte att boken i början inte riktigt var av min s.k “smak” (alltså en bok som jag själv inte skulle ha valt) så tycker jag faktiskt att alla de nya händelserna har gjort boken mycket bättre.
SvaraRaderaStämningen som Anton nämnde tidigare tycker jag också att författaren har fått fram i boken på ett bra sätt. Och jag hoppas även som Marielle att man skall få svar på de frågor/tankar som man grubblat/funderat över under läsandets gång. Och det som jag kanske hoppas mest på är att bokens slut skall vara bra för annars kommer jag bli lite besviken, haha. Har era åsikter om boken ändrats? I fall de har ändrats, ar de ändrats åt det positiva eller åt det negativa hållet?
//Linn
Inlägg 3
SvaraRaderaBoken läst till s. 468
Ibland är det irriterande att läsa om bortskämda rikingar som maharadjan av Bhapur. Det är störande att höra om folk som sätter alla sitt rikes pengar på att roa sig medan folket lever i dåliga förhållanden och svälter. Maji Sahiba har rätt i att maharadjan är en tölp.
Annars har det varit underhållande att läsa om äventyren i maharadjans palats.
Det går oväntat bra för Sally Jones. Man förväntade sig att hon skulle bli tvungen att själv traska omkring i Cochin och söka efter Alphonse Morro, men istället anlände hon med ett lyxfartyg och behövde nästan inte röra ett finger tack vare Ana. Allt tycks gå som på räls, så jag vet inte hur det skulle kunna sluta illa.
Just nu undrar man inte så mycket över något eftersom Chiefen antagligen släpps fri i slutet eftersom det i början av boken nämns att det är han som nyss givit skrivmaskinen till Sally Jones som hon skriver ner historien med. Det enda jag undrar är hur den här boken skulle kunna sluta illa?
Anton 9D
Hej igen!
SvaraRaderaNu har jag läst den tredje delen av boken och tycker likadant som ni; att den har blivit bättre nu med berättelsens gång. Jag blev nöjd med att maharadjan tycker om Sally Jones och att de kommer bra överens. Det verkar också som om det, att gorillan har spenderat tid med maharadjan, har gjort maharadjan av Bhapur till en godare människa, och det har gorillan gjort utan att säga ett enda ord.
Det var bra av Sally Jones att undvika knipiga situationer, som hovmarskalken försökte sätta honom i. Jag undrade nog hur det skulle fixa sig när läsaren nästan genast fick veta att brevet inte skulle komma fram till Ana och Fidardo.
Precis som Linn, tycker jag att bokens händelser i de senaste kapitlen gör den intressantare. Jag kunde inte i alla fall förvänta mig sådana här lyckliga händelser som att Sally Jones inte var tvungen att fly och att Ana råkade hitta henne.
Jag håller med Anton, det är svårt att inbilla sig att boken skulle sluta olyckligt. Tror ni att gorillan kommer att hitta Morro?
Trevliga lässtunder!
Sonja
Hej!
SvaraRaderaJag gillade verkligen Maharadjans del av boken. Den var fylld med händelser och man gjorde inte samma sak hela tiden, som till en stor del var fallet i första halvan av boken. Man byggde inte heller hela tiden på samma lilla röda tråd, utan lät berättelsen springa fritt enligt vad Maharadjan ville.
Men nej, efter man skrivit en så fin del om slottslivet måste man gå tillbaka till gamla karaktärer och samma lilla mål, Morro. De fick t.om. Ana till Indien, vilket skulle ha varit förvånandsvärt om man skulle skrivit det på ett annat sätt. Författaren gillar tydligen att ha så lite spänning i boken som möjligt, t.ex. mha apans känsla för att något skall hända snart eller information apan fått först mycket senare bakat in i stunden. Till exempel tycker jag man helt bra kunnat låta bli att berätta om att brevet aldrig kom fram, utan ha apan få reda på det när Ana eventuellt blev bjuden till Indien.
Det jag undrar just nu är hur man, i den sidomängd man har kvar, kommer få hela Morros berättelse utredd, med banditerna och en trolig större kriminell organisation bakom allt inbakad. Troligen kommer man inte skriva desto längre om det, men det hade jag sett fram emot att läsa.
Bra påpekat, Anton. Jag undrar faktiskt varför man valde att berätta hur en så stor händelse om hur boken slutar redan i början (fast man nog ändå visste hur det skulle sluta). Man måste väl läsa boken till slut för att veta.
Vilina
Hej!
SvaraRaderaNu när jag har läst boken till slut känner jag mig lättad. Ibland var det tufft att läsa den, och jag är glad att den tog slut. Men å andra sidan hade den sina goda händelser och intressanta stycken. Slutet var en fin avslutning till äventyret, och allt tycktes sluta väl utan att det verkade på något sätt dåligt planerat. Jag tycker ändå boken var för lång för vad som hände i den, och berättelsen om Morro skulle man ha kunnat fokusera mer på. Jag log faktiskt lite när Hudson Queen blev lagad, och det var intressant att den inte blev hel genast utan man måste jobba på den i en lång stund ännu efter boken slutat.
Boken som en helhet var en blandning av positiva och negativa stunder. Ibland var jag väldigt uttråkad, men ibland såg jag nästan fram emot vad som skulle hända till näst. Jag skulle ändå aldrig läsa boken på nytt, och jag vet inte varför boken vann ett pris. Den var okej, slutet var bättre än början, men inte nära heller prisvärd.
Jag vill också tacka de andra blogskrivarna både från Mattliden och Lagstad för att ni diskuterade med mig om boken, och delade med er era egna åsikter och synvinklar. Jag skulle inte ha sett en lika stor helhetsbild av boken om ni inte skulle ha visat den åt mig. Tack.
Vilina
Inlägg 4
SvaraRaderaBoken färdigläst
Jag tycker att den sista delen av boken var den mest spännande. Det var bra att man fick veta vad som hade hänt med Alphonse Morro medan Sally Jones sprang omkring och försökte hitta honom. Jag tycker också att det var bra att boken inte slutade direkt då Chiefen släpptes ut ur fängelset, utan att man fick höra lite om vad som hände efteråt.
Det enda som jag inte tyckte om med slutet var att Alphonse Morro måste dö fast han egentligen aldrig egentligen menade att ställa till med en sådan soppa som den här historien blev. En liten tröst är väl att alla bovarna i boken avslöjades.
Jag tycker att boken var spännande att läsa och att den hade ett bra slut. Det fanns egentligen inga skeden i boken då den var tråkig att läsa. Jag kan rekommendera boken för folk som tycker om spänning och äventyr.
Anton 9D
Hej!
SvaraRaderaNu är sista delen av boken läst.
Jag tycker också som du Vilina, slutet var bra och välplanerat. Först tänkte jag mig att det här skulle vara en enkel och osammanhängande bok, men varje händelse hade sitt syfte och jag fick svar på alla de frågor som jag funderat på under läsandets gång.
Jag håller också med om att det skulle ha varit roligt att läsa lite mera om Morros liv men jag nöjer mig med brevet i slutet av boken, det förklarade mycket.
Jag tycker att boken blev bara bättre och bättre för varje del vi läste. Mördarens apa hör till en av de bättre böckerna vi har läst i skolan. Den var lättläst och jag håller fortfarande fast vid min åsikt att boken är menad för lite yngre individer än vi. Trots att boken först verkade lång gick den mycket snabbt att läsa.
Boken kommer verkligen inte in på min lista över favoritböcker men jag tyckte ändå att den var underhållande. Handlingen gjorde mig inte uttråkad och det fanns inget ställe i boken som jag tyckte att var trögt att läsa.
Boken får också ett plus av att det fanns ett bokmärke färdigt i boken, det var praktiskt då jag alltid tappar bort mina egna.
Tack och hej!
//Marielle
Hej!
SvaraRaderaInlägg 2
Först av allt måsta jeg beklaga att mina inlägg är så sena, tekniska problem, kort sagt.
Jag har nu läst till s.308 och är glad att något faktiskt hände, som jag hade tänkt. Först kom Fabulous Forzini som fick Signor Fidardo häpen med sitt vackra spelande. Sedan var Sally Jones snart redan på båten på väg över havet för att hitta Alphonse Morro.
Jag gillar åt vilket håll boken är på väg, det känns som spänningen entligen lite skulle börja stiga och lusten att läsa boken är lite större för mig nu än tidigare. Jag gillar det att karaktärernas bilder finns framme i boken, på detta sättet kan jag alltid vänta på att få en ny persons utseende fram, fast jag normalt hellre gillar att själv tänka mig hur en ser ut. Jag undrar också över Vilinas kommentar om de två liknande instrumenten på två olika ställen i boken, det skulle vara intressant om det hade någon djupare mening bakom sig.
Jag blev själv förvånad när Geoff sålde Sally Jones. Jag hade tänkt Geoff som en rättvis och snäll person som var en av de som verkligen brydde sig om Sally Jones, men jag hade helt fel. Kanske kapten Anderson på något sätt får räda på det sänare i boken, så att Geoff blir fast av vad han gjort.
H. Eva
Hej!
SvaraRaderaInlägg 3
Jag måste fundera efter lite före jag säger min årsikt om boken nu. Det har hänt så mycket och mest funderar jag nu på hur boken kommer att sluta. När jag läste början av boken där Sally Jones berättar om sitt liv efter bokens händelser och om att hon fått en skrivmaskin av Chiefen, tyckte jag mest att det lät som om slutet inte var så glatt, men Chiefen måste ju bli utsläppt. Jag gillar ideen att Ana har blivit känd, på detta sättet vet man att i alla fall någon får det bra, fast det är ju inte säkert att något inte far på tok.
Jag tyckte också att maharadjan var lite irriterande, Anton, han slösar sina pengar och han är just den sortens person som jag i riktiga livet inte skulle tåla, fast han är nog en bra karaktär i boken och ger en intressant atmosfär. Det är komiskt att han har så många fruar och älskarinnor, fast det är en sak som bra skulle ha kunnat hända påriktigt på den tiden.
Det finns ännu ganska mycket som man inte har fått svar på i boken och jag väntar nu på dem när jag börjar närma mig slutet av boken. Jag hoppas förståss att Chiefen släpps fri och jag skulle gärna läsa om hur Garretta kommer att se skamsen ut när har fått veta att han låste in en oskyldig man.
Nu ska jag och läsa vidare.
H.Eva
Hej!
SvaraRaderaNu har jag läst boken till slut och den slutade nog verkligen inte så som jag hade tänkt mig. Nu hoppade lyckliga slut draget in för slutet var verkligen mycket bättre än jag hade tänkt mig. Jag tycker också att slutet var väl planerat och händelsernas gång blev mycket intressantare. Jag fick inte läsa om Garrettas skamsna min som jag hoppats, när han fick veta att Koskela var oskyldig, men nu vet jag att det allt var planerat och jag gillade hur det slutade för honom.
Det var ett fint skede då Koskela blev fri släppt och det var en bra ide att han och Sally Jones fick reparera bilen genast efter. Det att de fick deras båt upp på vattnet igen var också trevligt men kändes kanske först som lite för bra tur.
Sist och slutligen var bokens mysterie med en hemlighet som stora maktar skyddade inte så stor som jag hade tänkt mig. Boken handlade mycket mera om att få Koskela fri än om faran med hemligheten och det var också en sak som jag hade tänkt annorlunda när jag först öppnade boken.
Jag tyckte att boken var trevlig att läsa och jag tackar till er som har läst den med mig. Ha en bra fortsättning och läs mycket böcker!
H. Eva
Hej!
SvaraRaderaJa, nu är hela boken läst. Jag tycker att slutet är jättebra faktiskt och det motiverar jag med följande orsaker; man fick veta sanningen om Morro och gällande det var jag nöjd att det ägnades flera sidor åt att berätta hans berättelse, det är logiskt att Koskela är en ändrad man när han kommer ut ur fängelset och det väckte en hoppfylld känsla hos mig när jag läste att de ska börja fixa på Hudson Queen.
Jag håller med er om att boken har blivit bättre desto längre man har läst. Håller också med Anton att det var jobbigt med att Alphonso Morro måste dö i slutet, det kändes orättvist. Å andra sidan upplevde han själv det säkert så att han inte hade något att leva för när Elisa Gomes var död. Det var roligt med en karaktär som Fernao Umbelino att reda ut domen av Henry Koskela.
Helt som Sally Jones hoppas jag att det kommer att ta länge förrän hon och Chiefen får Hudson Queen i skick så att familjen med Sally Jones, Koskela, Senjor Fidardo och Ana kan hållas ihop så länge som möjligt! Fast inuti vet jag att Fidardo inte skulle lämna sin verkstad hoppas jag att han och Ana kunde åka med gorillan och Koskela.
Boken som helhet tyckte jag var helt bra, inte en av dom sämsta eller bästa böcker jag läst men skulle inte heller läsa den pånytt. Den var intressant och inte riktigt som någon annan bok som jag har läst. Tack för att ni har delat med er era åsikter och läst boken med mig!
Trevliga lässtunder!
Sonja