Ni som läser romanen Ondskan får diskutera här.
När man skriver en kommentar här i bloggen är det bra att ta fasta på något som har hänt - märkligt eller intressant - och reflektera över det. Vilka tankar väcker textavsnittet? Granska personerna eller karaktärerna, miljön, stämningen, berättarstilen och språket. Kommentera varandras inlägg och ställ frågor till varandra så får vi en diskussion igång.
Goddag (kväll/morgon ingen skillnad) bloggare!
SvaraRaderaNi har överlevt resan till sajten och skall nu höra (läsa[uppleva]) mina ytterst förbryllande "poster".
... Jag heter Richard, men ni kan kalla mig Rick (ricce, richard ingen skillnad).
Så trevligt att bokens story börjar med fart, men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka då redan vid 24 sidor läst har huvudkaraktären blivit piskad så att blodet strittar (minst) två gånger? förbryllad kanske? Huvudkaraktären Erik är ett s.k. universalgeni och det är synnerligen ledsamt att se (läsa) honom bli utkastad från skolan. Jag har aldrig läst en roman med liknande tema och jag trodde aldrig att en bok skulle egentligen kunna väcka tankar, intressant. På samma sätt kan man också beskriva internatskolan vart Erik hamnar, mycket intressant. Domstolen i internatskolan gör mig mycket störd, en domstol där inga bevis krävs och "kamratuppfostran"? Fullt skräp! Jag är stolt över att Erik utmanar systemet, men jag upprepar frågan han ställde till sig själv, gjorde Erik "rätt" i domstolen?
- Rick
Hej! Jag heter Annica.
SvaraRaderaBoken började verkligen med en smäll. Jag blev ganska häpen över att boken är så våldsam. Jag har aldrig läst en liknande bok som Ondskan...
Internatskolan som Erik befinner sig på är väldigt intressant, för att inte tala om domstolen.
Jag tycker om Eriks nya rumskompis Pierre. Han håller en låg profil och verkar väldigt smart och snäll. Vad tycker ni?
Hittills tycker jag boken verkar spännande och bra
/ Annica
Ondskan
SvaraRaderaÅ men hejsan grabbar! Jag heter Viktor och jag ska delta i boksnacket om Ondskan.
Denhär boken börjar mycket våldsamt och det verkar som att författaren försöker på flit få läsaren och bli chockad med att beskriva massor med våld, blod osv. Sättet som karakterärna och deras beskrivningar, samt sättet deras relation till huvudpersonen presenteras är på vissa ställen störande, till exempel när man först vid internatskolans simhall visar att Erik tycker om och är bra på att simma.
Och Annica, jag tycker att Pierre är en ryggradslös liten yngling som inte borde ta allts skit av de äldre eleverna. Han försöker i alla tilfällen man ser honom gömma sig och vara osynlig.
När boken kommer ända till internatet så tycker jag att det tog ett dyk neråt i kvalité. Hela konceptet med en skola där lärarna låter de äldre eleverna klå upp och bestraffa de yngre och få dem att lyda deras order låter absolut galet och skulle aldrig hända i riktiga livet. Sådant skulle inte alls leda till disciplinerade eller annars bra uppfostrade människor.
Den vanligaste känslan som boken väcker i mig är irritation. När Erik kommer till den nya skolan och upptäcker att den faktiskt är sämre än den gamla, så blev jag bara irriterad på författaren, men kanske han menade det. Också pappan som skakade Eriks hand efter att han slagit honom var mycket störande och irriterande att läsa om.
Min fråga till er är vad ni tycker om gymnastikläraren som verkar helt omedveten om att Erik skulle bli straffad av att vara bra I tävlingarna?
Hälsningar av VK
Hej! Jag heter Karo!
SvaraRaderaBoken har hittills varit som en berg och dalbana, det har hänt så mycket men ändå så lite. Själv är jag mycket van att läsa mordromaner eller kriminalromaner och tycker att Ondskan ändå tar upp våldet ganska lätt, jag menar, ja blodet stänker och ja det är misshandel, men Jan Guillou drar ut på slagsmål på så många sidor att ibland blir det lite långtråkigt. Guillou går så detaljerat in på allting och “hoppar” lite ifrån meningar för att fördjupa den, här tappade jag själv koncentrationen. Det går lite för långt med detaljeringen. En annan sak som jag fastnade för var att hur jag iallafall ibland inte förstod när det var Erik som berättade ur sin synvinkel och när historien berättades ur en tredje persons syn.
Själva historien är ändå rätt så spännande, men varje gång en ny lärare introducerades med ett smeknamn som t.ex. Tårtan, så blev allt en röra nästa gång namnet togs upp. Men tycker om att hur genom allt slagsmål kommer vänskapen fram. Man märker nog att boken publicerades 1981 eftersom de stal ur en grammofonbutik...
Jag tror att meningen som rektor skrek åt Erik när han blev reglerad, “Du är ondskan själv och sådana som du måste förgöras” kommer att komma in i bilden på nytt senare i boken, vad tror ni?
Har någon annan av er undrat över vad en “lördagsöndag” är?
Rick, jag håller med dig, men tror ändå att det kommer att komma runt honom och att Erik kommer att få liknande problem på Stjärnsberg som han hade i Läroverket…
Trevliga lässtunder! -Karo
Hej! Jag heter Jon
SvaraRaderaSom dom andra redan skrev tidigare så började boken på ett fartfyllt sätt. Början är kanske inte världen roligaste och den verkar ganska utdragen på vissa ställen, t.ex berättas det mycket om skolan men inte så mycket om hans kompisar t.ex Fyrtornet.
Det berättas inte heller så mycket om hans familj. Men kanske det inte är så viktigt och det är meningen att boken skall handla mest om Erik och hans tankar.
Jag tycker att det var bra för Erik att han blev relegerad från Läroverket, han skulle annars inte säkert ändå ha klarat det där, dessutom fick han en chans att få nya (och kanske bättre) kompisar. Men kamratuppfostranssystemet verkar lite konstigt, är det bra eller dåligt att lärarna inte lägger sig i saker som hör till eleverna och låter dem själv bestämma bestraffningen?
-Jon.
Hej. Måste vara svårt för Erik att hålla sig från trubbel där i Stjärnsberg med alla dedär stränga reglerna om att lyda rådet och alla fjärderingare. Min personliga åsikt är att boken är gasnka våldsam. Men det är också bara min åsikt. Vet inte varför lärarinnan sätter oss för att läsa om våld och hämnd.
SvaraRadera-P-V.W
Hej igen!
SvaraRaderaJag tycker att boken har blivit tråkigare och den är trögare att läsa. Jag blir väldigt arg på att Erik fortfarande behandlas dåligt...
Jag håller med Karo, slagsmålen och aggressionen i boken är skrivna i deltaj och väldigt utbrett vilket jag tycker går över gränserna ibland men det kanske är meningen eftersom boken heter ondskan...
Ibland förstår jag mig inte riktigt på Erik. Enligt mig är han ibland lite oförsiktig. Ja, han är väldigt smart men varför verkar det som om han älskar slagsmål?
Handlingen i boken är nog fortfarande spännande, jag är ivrig att se hur den fortsätter.
Vad tror ni händer med Eriks lillabror där hemma? Blir han också slagen?
/ Annica
RaderaHej jag heter Ella och min första kommentar har tydligen försvunnit.
SvaraRaderaAnnica jag tycker också om Pirre! Som tur blir Pirre och Erik goda kompisar.
Nu när jag har läst har andra delen tycker jag att boken är rätt bra fast jag inte tycker om denhär typen av böcker. Man kan fortsätta att läsa utan att boken blir långtråkig.
Hela internatet verkar jätte orealistisk, eller sen är det bara det att boken är skrivet för ett tag sedan. Det att äldre eleverna får använda våld mot yngre är orättvist. Om de tror att kamratuppfostranssysteme fungerar, borde alla ha samma möjligheter.
Viktor, det att gymnastikläraren och andra lärarna inte bryr sig verkar lite konstigt. Skulle inte vem som helst vuxen som ser att nån blir tex hackad sätta stop på det hela. Lärarna verkar ju ändå trevliga på lektionerna.
Jag tycker det var modigt av Erik och Johan S att försöka få slut på peppisar. Synd att de inte lyckas för det låter inte så trevligt att hamna på peppis. Fatar inte varför eleverna som har makt vill ha det kvar, för det är ju inte alls demokratiskt utan de kan själv hamna på peppis. Hur tänker ni om det här?
/ Ella
Hej jag heter Dennis och ska dela mina tankar om ondskan
SvaraRaderaSom alla andra här har nämnt är boken mycket våldsam och rå. Erik har det verkligen svårt hemma och bara att tänka på det är inte så lätt. Jag själv tycker att författaren har gjort ett bra jobb med bokens börja, och man kommer lätt in i boken. Allting ändras ganska mycket när Erik kommer in i Internatskolam. Boken verkar mycket intrssant hittils och jag läser ivrigt vidare på den fast det är ganska jobbigt att läsa all våld som framkommer så ofta.
Jag håller med Jon om att man inte berättar så mycket om Eriks familj. Särskilt hans mamma är mycket okänd hittils. Hans pappa däremot är en total idiot och borde lida en lång och smärtsam död enligt mig.
Jag har aldrig läs en liknande bok och mina komplimanger till författaren för sitt fina jobb med bokens unikhet.
Trevliga lässtunder
-Dennis
Fajten vid "rutan" var en av mina bästa lässtunder någonsin (har inte haft så många, men ändå). Det kändes lite som att se på filmen Rocky (1976) (bara lite, den fullständiga Rocky upplevelsen skulle inte innehålla lika mycket blod [eller tänder]). Jag visste ändå ganska långt att Erik kommer att segra (han visste det förstås själv) ...
SvaraRaderaJag skulle också gärna veta mera om Eriks familj, specifikt om hur det gått ända sen Erik bytte skola, fast det inte skulle vara relevant, det gör mig nervös då jag inte vet hur Eriks farsa tänkt efter att Eriks mamma sålde familjens dyra målning för till för skolningen.
Jag vet inte vad jag ska tycka och tänka om Levenheusen, det kommer troligen att vara tal om honom ganska mycket i boken i närhistorien. Han känns som en stereotypisk "lätt-att-avsky" sort av person och fast jag vet att han är nödvändig för berättelsen äcklar han mig och gärna skulle kunna försvinna ganska snabbt.
- Rick
Hejsan svejsan igen grabbar små! Viktor här igen.
SvaraRaderaDen andra delen av boken är märkvärdigt sämre än första delen. I första delen av boken hade Erik i alla fall några saker han var dålig på, som matta. Men i andra delen är Erik br på allt. Han lär sig matta på arresten och han börjar bli ännu bättre på att slåss och på simning för att han börjar träna på gymmet.
Att allting går för Erik utan motstånd är störande. Vad han än gör vinner han och det ät ur lätt för honom att klå upp prefekterna. Men det är ändå logiskt för det har alltid varit två mot en och altlså inte varit i en svår situation där de måste lära sig.
Det verkar ologiskt att en grupp tonåringar skulle komma på ett sådant rättssystem som visas i boken. Fast skolan tror på kamratuppfostran, skulle ändå inte eleverna ta det på det sättet och det verkar som om författaren inte vet hur människor beter sig i verkligheten.
Och Anonym: Eriks lillabror blir inte slagen hemma. Det sägs helt i början av boken att han inte blir slagen.
Min fråga till er idag är om ni tror att han kommer bli relegerad eller inte?
-VK
Hej igen!
SvaraRaderaJag har egentligen inget emot våldet men det som lite stör mig i boken och som har blivit tydligare ju längre fram man läser är att boken är väldigt utdragen. Detdär med att dom stred i rutan var helt konstig och jag har jätte svårt att tänka mig att det skulle hända på riktigt...men kanske jag är för ung för att förstå.
Till den personen som frågade om lillebrodern blir slagen hemma, så tror åtminstone jag inte det för det verkade i början av boken som att Pappan bara slog Erik, men det kan ju förstås hända att pappan har börjat ta ut sin frustration på lillebrodern nu när Erik inte längre är där.
För att avsluta så hoppas jag verkligen att boken blir bättre, annars vet jag inte hur jag skall hitta motivationen att läsa boken till slut.
- Jon.
Hej igen !
SvaraRaderaNu när jag har läst mera av boken, så är det tydligt att boken inte mer är så fartfylld som i början.
Ondskan och våldsamheten finns ännu tydligt beskriven och det ser inte ut att stoppa ju längre man läser. Erik är en mycket skicklig ungdom och verkar klara sig mycket bättre än i början. Jag skulle vilja höra mer om de andra karaktärerna än Erik, men det gör inte så mycket.
Striden i rutan var mycket intressant att läsa om och beskrivningen gjorde att man kunde föreställa sig vad som hände i sitt huvud. Det var kanske inte så realistikt men jag tyckte ändå om den. Huvudpersonen, Erik är i sig helt okej, men det stör mig lite hur lätt han klarar alla utmaningar. Jag hoppas att han i fortsättningen hamnar i lite hårdare sällskap, till exempel med äldre killar än hans egen ålder.
Det översta tankarna om boken är ganska positiva men jag saknar ändå något. Något som man skulle minnas länge efter att man läst boken.
-Dennis.
Hej! Jag heter Fanny!
SvaraRaderaBoken började faktiskt med en chock! Jag brukar läsa skräckböcker så en såhär våldsam roman är en ganska intressant upplevelse. Jag gillar Erik, han verkar smart och snabb på att tänka.
Skrivstilen är detaljerad, vilket jag gillar, jag tycker inte om när händelserna hoppar långt fram mitt i en mening. Jan beskriver misshandeln detaljerat, blodet, blåmärken, huden, allt. En del gillar ju inte att gå in på djupet på sånt, men jag tycker om det.
Jag håller med dig Annica! Pierre verkar snäll, men kanske lite feg ändå.
Vad tycker ni om smeknamnen förresten? Jag blev själv lite råddig med dem, men inte vet jag om det skulle ha varit något bättre med ordentliga namn heller.
Jag fattade inte hela haloet på “kamratuppfostran”, vad betydde det egentligen?
Jag tycker det är sorgligt hur mamman gråter varje gång Erik blir misshandlad, och hur lillebrorn är helt tydligt favoritbarnet.
-Fanny
Hej igen! Min första kommentar försvann så den kom lite sent.
SvaraRaderaBoken har blivit sämre, allt är orealistiskt. Vålden är lite tamare än i början och det stör mig kanske lite, för nu är boken bara tråkig. Ögonen blir bara trötta av att läsa se urlånga beskrivningarna.
Jag håller med om att det är lite störande hur Erik skulle kunna gå igenom eld men ändå klara av det, men sen igen skulle boken bli helt negativ om han inte skulle göra det.
Slagsmålet vid “rutan” var min absolut favorit del av dethär stycket, jag njöt faktiskt av att läsa det.
Tror ni att Erik kommer att fortsätta klara av allt eller kommer han få mycket problem ännu?
-Fanny
Hej igen! Nu har jag läst boken färdigt.
SvaraRaderaBoken slutade väldigt brutalt men ändå bra. Erik hämnades på Silverhielm och sin pappa. Jag tycker det var trevligt att läsa i slutet av boken hur Erik stod upp för sig själv.
Jag tycker det var synd att Pierre lämnade skolan eftersom han kände sig hotad.
Budskapet i boken är ganska klart: Våld löser ingenting!
Boken var bra och spännande men den är ändå ingenting som jag skulle läsa.
Den var skiven ganska detaljerat och händelserna gick snabbt framåt.
Jag tycker inte att boken var dålig med ändå inte något av det bästa jag har läst.
Tack för diskussionerna.
/Annica
Hej igen!
SvaraRaderaBoken blir allt mer och mer tungläst, orkar inte hänga med i handlingen mera. Guillou skriver som om det skulle hända mycket men riktiga handlingen går ganska långsamt fram enligt mig. Börjar bli trött på hur Erik alltid vinner och hur alla slagsmål dras ut på så många sidor! Och alla det där lagarna, jag menar, det är säkert en viktig del av handlingen men själv tycker jag att jag inte blev något klokare av dem. När vi på timmen fick böckerna så varnades vi för att boken “Ondskan” skulle vara våldsam, och blev genast intresserad, men nu när vi nästan läst halva boken, så är den lite av en besvikelse, jag tycker att sättet Guillou beskriver våldet är tråkigt, men och andra sidan är boken skriven för ganska lång tid sen, men förväntade mig mer.
Vissa tycker att det är konstigt att ingen lärare ingriper i slagsmålen osv. men man måste komma ihåg att handlingen antagligen utspelar sig på 50-60 talet, då fanns det inte riktig någon “mobbning”, nuförtiden skulle det antagligen vara polisanmälning men då var det helt normalt. Lärarna hade inget med det att göra. Samma är det med internaten och pojkskolorna.
Någon annan som inte riktigt förstod vad texten skriven i kursiv var? Jag hängde iallafall inte med.
P-V.W, jag tycker att det bara är bra att Erik står upp för sig själv, att han inte låter “systemet” ta kål på honom. Men ibland överdriver han lite med att få makt.
-Hoppas boken blir bättre, ha en trevlig vecka!
- Karo
Nu är det slut. Jag gillade slutet, hur Erik låste dörren och beskrev detaljerat vad han skulle göra. Det har hänt massor och boken var överlag helt okei. Inte nära heller det bästa jag någonsin läst men inte den sämsta.
SvaraRaderaDet var lite sorglit när Pierre lämnade skolan men kanske ett helt bra beslut.
-Fanny
SvaraRaderaJo men hej mänskor! Viktor här igen.
Den här delen av boken var långtråkigare än resten. Det är lite gammalt ren att läsa om hur Erik gör det här och det här och hur det här och det här händer åt Erik. Allt som händer i boken tycks kretsa runt Erik eller Pierre.
Jah håller med Fanny, boken har blivit tråkigare och våldet har blivit tamare. Författaren har kanske inte så mycket erfarenhet av att skriva böcker och han skulle kunna hålla sig till kortare berättelser eftersom boken var bättre i början och mittendelen var tråkig. Jag hoppas bara att slutet av boken kommer vara mer spännande och intressant.
Också Karo skrivit bra i sin kommentar om varför det var okej för lärarna att inte ingripa i slagsmålen osv.
Jag väntar bara på slutet och på att jag kan läsa boken klart så jag inte behöver lida mera.
-VK
Hej på er igen!
SvaraRaderaBoken började som en relativt intressant bok, men desto mer man vänder på sidorna så blir jag iallafall mer och mer trött på den. Jag tänkte boken skulle varit en bra bok för mig eftersom jag tycker väldigt mycket om att läsa mordromaner eller romaner som innehåller våld, men detta är verkligen en besvikelse. Desto längre in i boken man kommer, desto trögare blir den. Nu när Guillou även börjar tränga in internatets “regler” så tappar man fokusen. De är säkert viktiga för handligen men de dras ut på helt för många sidor…
I “tredje delen” av boken så tycker jag att Eriks och Pierres vänskap kommer bättre fram i den här delen. T.ex. när klosternatten inträffar så måste Pierre lita på Erik, och jag gillade att han ändå till en liten del kunde lita på honom.
Det är ändå något med boken som får mig att föreställa mig något verklighetstroget, något med det att de vuxna inte går emellan, om någon skulle säga åt mig att detta är baserat på en verklig historia, så skulle det inte vara så absurt för mig.
Har ändå en känsla att Erik inte kommer bli reglerad eftersom jag ännu förväntar mig ett någolunda lyckligt slut. För inte kan en sådan här bok sluta på något annat sätt, fast om den skulle sluta tragiskt så skulle det även vara ett helt bra slut.
Hoppas boken når sin höjdpunkt i slutet!
Trevlig fortsättning på veckan!
-Karo
(TILLÄGG: Tydligen ville inte denna kommentar komma fram igår, då det var meningen, vilket som är störande. Nu borde det fungera dock, så här är den [hoppeligen {mm talar till mig själv}])
SvaraRaderaReflekterande tillbaka till min första post sa jag att jag alldrig kunde tänka mig att en bok egentligen skulle kunna vara så "hemsk" eller "spännande", sist och slutligen är det endast en hel massa sidor av papper och text. "Klosternatten" var mycket spännande och fartfylld fastän det egentligen inte hände så mycket (i början). På det sättet som det började mycket lugnt bara tanken om vad som definitivt kommer att hända hade mig fastlimmad i texten (tills det var över).
Det vad Pierre har predikat hittills om hur det vad Erik gör (och har gjort) kommer troligen inte i längden ändra någonting i skolan har fått mig och fundera över samma sak, är det så att Erik egentligen är en hjälte eller en "anti-hjälte"? en elev som bara ställer till med problem? Själv hejar jag på Erik men får se vad slutet av boken hämtar med sig ...
- Rick
Hej för näst sista gången !
SvaraRaderaSom några andra här redan har nämnt, så är Ondskan intressantare och bättre i början än i mitten delen. Det känns lite som om Idee´rna tog slut för författaren när han skrivit om början. Jag tycker också lika som många andra före mig, att beskrivningarna på striderna och våldet dras ut lite för mycket.
Nu när jag har läst den tredje delen av ondskan så tycker jag att boken är helt okej, jag skulle ge den en sjua i vitsord. Kanske sju och en halv. Personligen gillar jag böcker där händelserna beskrivs ur olika personers synvinkel. I Ondskan tycks det bara berättas om Erik och hans upplevelser.
Eriks kompis Pierre, som kommer mera fram i den tredje delen, är ganska störande i min åsikt. Han är opålitlig, även om det kanske inte är så dåligt i tanke på deras levnadstillstånd. Jag tycker lika som Viktor att förutom de här två karaktärerna skulle det vara roligt att få veta mera om de andra också. Det känns som om de bara skrivs om de här två.
Hittils har det inte funnits så många “glada” händelser i boken och hoppas även som de andra på ett lyckligt slut. Jag hoppas verkligen att Eriks sjuka farsa får något straff.
Nu har jag bara den sista delen kvar av den här boken. Kan inte vänta på att äntligen få veta vad som händer För Erik och de andra.
Vi ses nästa vecka!
-Dennis
Hej Dagens ungdom!
SvaraRaderaBoken har fortsatt på ett ganska intressant sätt.
Det var dåligt att Pierre måste lämna skolan. Man förstår att Erik blev upprörd när hans enda egentliga vän måste fara. Man förstår nog att han vill ha hämnd på dom som misshandlat Pierre. Hoppas att Erik gör något mot både dem och sin elaka pappa. Det som lite fortsätter att störa mig är att Erik så lätt klarar alla motstånd som kommer emot honom, t.ex när dom stred i rutan så vann han överlägset mot TVÅ äldre och större elever.
Jag har lite funderat på om det som hänt i boken har något med verkligheten att göra eller är allting bara påhittat? På ett sätt har jag lite svårt att se hur allt det här skulle har kunnat hända på riktigt men kanske delar av det har hänt.
- Jon
Oj men hej igen. Viktor här och idag skall jag prata om slutet av Ondskan.
SvaraRaderaJag tycker att sista delen av boken var mycket bättre än många andra delar av boken, men kanske inte helt lika bra som början. Det fanns många händelser som var spännande och intressanta, som delen när han skrämmer upp Otto i skogen, men sättet han skriver på och beskriver är lite störande.
De helt sista sidorna i boken var mycket intressantare och de var bra skrivna och jag var lite överraskad om hur författaren egentligen ville avsluta boken. Det kanske inte var det bästa sättet och det kom som en överraskning och det passade inte så bra med resten av boken. Allt som allt hade boken en bra början, lite tråkig i mitten och slutet var bättre igen. Tack!
-VK
Hej igen för sista gången!
SvaraRaderaJag tycker att sista delen av boken var kanske lite oklart och det var som om författaren inte riktigt hade passionen att skriva färdigt boken med samma stil som den första delen var skriven… Men om man måste summera boken så tycker jag att historien bakom boken är väldigt intressant! Men sättet Guillou skriver blir lite för tungt för själva handlingen, den blir för detaljerad och man tappar bort handlingen mellan alla regler. Guillou har verkligen lyckats med att fånga läsarens intresse redan i första delen, men lågan som tändes i första delen dog sakta ut.
Det jag verkligen tyckte mycket om i sista delen var att just meningen “Du är ondskan själv och sådana som du måste förgöras” kom tillbaka. Den verkligen summerade boken i en mening och på något sätt påminner mig om att allt som sägs åt dig kan alltid användas som hämnd, och att man verkligen borde välja de ord som man släpper ur sig när man är arg. Även det att boken inte slutade med ett bestämt slut utan lämnades öppet. Det är något jag tycker mycket om med böcker för då kan man själv välja slutet.
Såg även filmen som är gjord baserad på boken som även går under namnet “Ondskan”. Själv tyckte jag att filmen var bättre eftersom den fick en djupare mening. Alla händelser blev så mycket mer verkliga och själva relationerna blev mer trovärda, även Eriks och Marjas relation var mycket mer känsofylld i filmen än vad den var i boken.
Till sist tänker jag bara tacka för att jag fått blogga med er och tycker att ni alla haft olika åsikter och synpunkter och tagit upp saker jag inte ens tänkte på medan jag läste boken. Så tack för det! Hej då och ha ett trevligt sportlov
-Karo
Hej
SvaraRaderaBoken blev lite otydlig nu mot slutet. Den tappade lite sin handling och allt gick fort framåt.
Författaren kunde ha berättat mera om Marja och Eriks känslor när de träffade varandra, jag tyckte att plötsligt så var dom kära i varandra.
Författaren ville tydligt komma fram med att våld inte är rätt och därför tycker jag att man kunde själv hitta på slutet var bra. Jag tyckte också om att “Du är ondskan själv och sådana som du måste förgöras” var med i slutet.
Boken var annorlunda och till slut tyckte jag nog att den var bra. Några brister hade den men ändå ville jag hela tiden fortsätta att läsa den till slut. Författarens sätt att beskriva smärta verkade ganska äkta och jag undrar om han själv varit med om våld.
Tack till er ha ett bra sportlov.
// Ella
Den sista blogposten (så spännande, inte sant?)!
SvaraRaderaBerättelsen verkligen höjde farten ordentligt mot slutet. Våldet blev värre och det förekom oftare. Pierre hamnade tåla så mycket fientlighet förrän han slutligen lämnade skolan... Det känns som att det var onödigt (förstås tycker jag att våld i sin helhet är onödigt och ingen ska bråka eller vara elak osv.) för att Erik skulle ha kunnat få slut på det genom att ruffa upp Silverhielm på samma sätt som han gjorde i slutet tidigare eller t.ex. skydda Pierre genom att stå för eller något liknande. Erik var mycket självisk i den situationen, han brydde sig enbart om att själv inte hamna inför våld igen och det fick mig att reagera nästan som
Tranan efter att Pierre lämnade skolan.
Det mest spännande var då Erik nästan tänkte bryta sig in i hemvärnets vapenförråd. Jag insåg hur han egentligen skulle kunna vara arg(/galen) nog att stjäla ett automatvapen och blodigt mörda varenda en rådsmedlem. Det är bra att han verkligen övervägde situationen ordentligt och inte gjorde det. Det skulle ha resulterat i ett verkligen "intressant" stycke att läsa.
Dock slutet var ganska hejdlöst var det ändå mycket förutsägbart att Erik skulle sluta upp med att slå sin fader och det gav mig både känslor av välbehag och äckel.
Det var spännande att under bokens gång läsa hur personer sakta sjunker in i galenskap med tiden (hur våldet sakta [men säkert] eskalerade). Jag undrar varför den här boken identifieras som något som intresserar ungdomar så mycket? Finns det skolelever som lever i liknande situationer och därför skulle det intressera dem? eller är det ungdomslivet i skolan som lockar till sig läsare? Det var aldrig egentligen "roligt" att läsa. Boken var rå och hemsk!
Det har varit häpnadsväckande roligt att skriva de här posterna måste jag medge. Vi kanske aldrig hörs av mera så jag tackar för mig och önskar trevligt sportlov åt alla (som läser detta).
- Rick
Hej igen! Nu har jag läst boken färdigt.
SvaraRaderaBoken slutade väldigt brutalt men ändå bra. Erik hämnades på Silverhielm och sin pappa. Jag tycker det var trevligt att läsa i slutet av boken hur Erik stod upp för sig själv.
Det var synd att Pierre lämnade skolan eftersom han kände sig hotad. Pierre var en av mina favorit karaktärer i boken.
Bokens slut var väldigt öppet, vilket jag tycker kan vara bra eller dåligt. I detta fall lämnade boken ett stort frågetecken om Eriks och Marjas relation. Jag ville veta mer om deras relation efter internatskolan osv. Men det kanske är meningen att man själv får fantisera om vad som hände med Marja och Erik efter bokens slut.
Budskapet i boken är ganska klart: Våld löser ingenting!
Jag tycker att budskapet är bra och det borde vara ganska självklart att våld inte löser någonting alls.
Boken var bra och spännande men den är ändå ingenting som jag skulle läsa.
Den var skriven ganska detaljerat och händelserna gick snabbt framåt.
Jag tycker inte att boken var dålig men ändå inte något av det bästa jag har läst.
Tack för diskussionerna och ha ett trevligt sportlov.
Hej
SvaraRaderaNu när jag har läst ondskan till slut och fått reda på vad som händer är det ganska lätt att sammansätta den. Boken var ganska råddig enligt mig, särskilt i mitten fanns det många lösa trådar men ju mera man läste desto klarare blev det hela.
Viktor skrev bra då han poängterade att bokens börja och slut var de bästa delarna. Jag har aldrig förr läst en bok av den här stilen, och det var egentligen helt bra val att välja Ondskan som boken vi skulle läsa. Jag skulle rekommendera den till någon, som vill ha en ny läs erfaranhet och gillar våld och slagsmål i böcker.
Jag tyckte att bokens huvudperson Erik var ganska störande i början, men ju mera man läste, så tyckte jag att han ändrades och mognade med tiden. Karaktären Marja, som var “Eriks flicka” kunde ha kommit fram lite tidigare i boken men det var helt bra att hela boken handlade inte bara om våld och Ondska.
Det vär även lite tråkigt att Pierre måste lämna skolan för han verkade som en mycket intressant karaktär och skulle gärna ha läst mera om honom. Den här boken var ganska bra och jag skulle ge helheten en 8- i vitsord
Tack för mig
-Dennis